I morse fick jag sovmorgon, vilket ju är en relativ sak när frukosten serveras vid samma tidpunkt oavsett när mitt program börjar. Första passet idag var bassängträning med våtväst. Inte nog med att man ska föröka flyta som en kork, man känner sig som en också där man guppar omkring i vattnet. En något annorlunda teknik för att hålla vattenläget än när man simmar. Jestanes vad man flyter runt :-)
Efter bassängen var det bara upp och försöka torka lite och se'n in i gymet, Det är så himla roligt att se hur så många av mina gruppisar kämpar. Vi har så olika förutsättningar men våra sjukgymnaster ser till vad var och en av oss klarar av. Det syns i blicken när någon har lyckats med nå't "omöjligt". Fascinerande vilken mängd beslutsamhet det ryms i där i gymet.
Eftermiddagens schema bjöd på lite lugnare tempo - ett 1-1 möte med min sjukgymnast och ett teoripass om aktivitetsbalans.
Föga anade jag vid lunchen att jag skull behöva ett lugnt tempo så mycket.
Det var dags för akupunktur av min onda fot. Snälla Linda sjukgymnast hade varskott att det skulle göra ont, Och en av de andra sjukgymnasterna hade frågat henne om det verkligen var så att jag tackat ja till det. Undrar hur ont de tycker att det gör? Ont gjorde det, fast inte lika ont som kortisonsprutor i leder. Fördelen med akupunktur är ju att så fort nålen är på plats så tonar det onda bort tills det är dags att vrida på nålarna.
Snälla Linda tyckte att jag skulle få en "whiskypinne"-nål också. Det är en nål som sätts uppe i huvudet och som ska ha en lugnande och smärtstillande effekt. När nålarna var på plats så låg jag där och kände mig som en myra med antenn i huvudet.
Föga anande jag när jag låg där att en liknelsen med en "whiskypinne" var så träffande. Nålarna plockades ur och jag gick iväg till föreläsningen. Hann knappt sätta mig innan jag började gäspa och känna mig simmig i skallen. Så där som man gör när man får lugnande inför en operation. Jag blev tröttare och tröttare och hade klart svårt att hålla ögonen öppna.
När föreläsningen var slut skulle jag så ta mig till rummet. Vilket inte var helt lätt när man inte kan öppna ögonen. Som jag vinglade! Hade någon sett mig så hade de tagit mig för berusad. Tar mig in på rummet och lägger mig på sängen. Min huskompis kommer in och jag hör att hon pratar med mig och jag svarar.
Efter ett tag vaknar jag, då ligger jag i sängen med skorna på, med morgonrocken över träningskläderna, med en handduk till kudde, fönstret på vid gavel ut mot solen och telefonen i handen och med inställning av larmet uppe.
Strax efter jag vaknat ringer sköterskan och frågar hur jag mår. Då har min huskompis varit förbi och bett henne kolla upp mig. Jag hade visst varit rätt groggy ... Jag hade visst varit blank på ögonen och den kontroll jag själv tyckte att jag hade ... den hade visst lämnat liiiiiiite övrigt att önska.
Det bästa med den här typen av "whiskypinne" är att man har noll bakfylla när man piggnar till, men jäklar vilken effekt. Tror jag håller mig till bara nålarna i foten nästa gång :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar