Att träna för att leva med Psoriasisartrit: Boot Camp dag 20

Idag har jag funderat lite över min inställning till träning. Jag har fått några kommentarer om att jag "tränar bra", "verkar stark" och liknande. Varning för långt inlägg :-)

Några av er har säkert hört mig säga att min sjukdom inte ska få begränsa mig eller att jag önskar att någon hade vågat tala om för mig för 20 år sen (vilket är fem år innan jag fick diagnosen så ta det med en nypa salt) hur hårt man bör träna för att fungera med en sjukdom som PsoA.

Simningen är min roliga, energigivande träning. Den träning som jag gör rätt mycket för att inte missa, den jag längtar efter - vecka efter vecka efter vecka. Visst finns det gånger när jag är så trött att inte ens simningen lockar, men då är det förkylning eller nå't så'nt skit på gång.

Se'n är jag ju rätt envis och målinriktad, att ge upp finns liksom inte riktigt i min tankevärld. Det gör att jag återkommande anmäler mig till olika utmaningar, för en del ganska rimliga saker att göra, men för mig och många med mig rätt utmanade. Det är som att jag behöver visa min kropp att jag bestämmer.

Jag har under hösten-vintern-våren kämpat med mitt onda ben, troligen en nervskada, som har begränsat mig kraftig i hur jag har vågat/kunnat träna. Min tes är ju att det mesta går att träna bort och det fungerar väldigt bra för mig. Men benet har liksom inte velat ge med sig. Även här har jag begränsningar i mina rörelser för att inte riskera att det blir värre. Men jag försöker ändå träna allt annat som jag kan.

Det är den dussinträningen, den som håller mig uppe som blir vardag, det som måste funka vecka efter vecka efter vecka efter vecka ... Jag vill inte ge upp, för alternativet är så mycket sämre. Så då tar jag till tokgrejerna för att ha ett mål att gå mot. Vansbro, Lidingö, Forsbackarännet - allt för att jag ska ha ett mål med träningen och för att belöna mig för all dussinträning som jag lägger ner.

Jag hade under lång tid en PT, men ryggskadan gjorde att jag inte har vågat träna på det sättet, utan jag har tragglat via sjukgymnast i stället. Just tragglat - för där PT-träning är roligt, utmanande, omväxlande så är sjukgymnastik falukorv på måndagar, tråkigt men något som funkar när man behöver nå't som gör det det ska.

Den träning vi har här är ett mellanting mellan PT och sjukgymnastik. Vi får alla utamningar utifrån vad vi klarar av och vi kämpar alla. Igår hade jag och min huskompis ett litet snack om utmaningar. Det resulterade idag i att jag försökte mig på ett marklyft på 46 kg och jag lyckades göra tio repetitioner! Det är tio kilo mer än jag någonsin har lyft. För en frisk person som tränar, säkert en flugvikt, men för mig en stor vinst.

På handträningen när vi skulle träna triceps och biceps så fick jag byta till det stramaste gummibandet för att känna att det tog - kändes himla skönt att kunna snäppa upp från vad som kunde förväntas.

I bassängen i morse skulle vi göra balans/magövningar med flythjälp av en "korv". Jag insåg att jag inte behöver flythjälpen, jag har så pass bra koll över min kropp i vatten att jag klarade flera övningar utan korv. Även när vi skulle hoppa upp från botten och göra frisimsbentag på vägen ner så upptäckte jag att jag aldrig åkte ner till botten igen (tack alla längder i simbassängen med platta och sparkövningar :-) ...)

Jag fick akupunktur i hälsenan och medan jag låg där med nålarna så kände min sjukgymnast igenom min rygg för att kolla så jag inte har några muskelknutor. När hon var klar så fick jag veta att jag har en mycket fast kropp och att det märks att jag tränar mycket och hårt "inget sladder".

Det tar tid att bygga upp en kropp som inte fungerar eller är frisk, det tar väldigt mycket tid att hålla en kropp som inte är frisk i funktionellt skick och det tar måååånga pass dussinträning för att upprätthålla det. Men det är värt det, varje dag! Även om jag inte tänker på det varje dag så är idag en dag när jag gör det, utan träningen skulle jag inte bestämma över min kropp, det skulle min sjukdom göra.

Dagens bilder är några detaljer från Villan och det vackra vattentornet. De får visualisera att det som byggs stadigt står stadigt.