Hemma igen och håller på och flyttar tvättberget från resväskorna via tvättmaskin och tumlare in i garderoben. Ni som har flyttat berg förstår ungefär hur det känns :-)
Nu börjar den stora utmaningen! Att få vardagen att gå ihop med träning, jobb och socialt liv. Träningen kommer ju att ha ett lite annat fokus ett bra tag framöver, tills jag får klart utrett varför vänster ben inte funkar. Om två-tre veckor har min journal kommit "hem" också och då får jag prata med reumatologen och se hur utredningen ska gå till. Till dess får jag simma, cykla och gymma med det program som jag fått av mina sjukgymnaster.
Enligt gällande rekommendationer så ska jag träna i snitt 7 timmar per vecka, en timme per dag, i snitt. Det ska fördelas jämnt mellan kondis, styrka och rörlighet. Det är här min utmaning kommer in. Hur får man det att fungera varje vecka, varje månad, året runt?
Nästa vecka ser jag att den kan se ut så här.
1. Att cykla som kondis => inget stort problem, pendla till jobbet => kondisdelen klar på två dagar. "Kostnaden" är ca 30-40 minuter högre än om jag tar bilen i vardera riktiningen, så nettot blir en dryg timmes träning till "priset" av 30-40 minuter. En bra utdeling :-) Så nästa vecka så blir det cykel måndag (tur o retur) och enkel väg torsdag (morgon).
2. Simning som kondis och rörlighet => rena nöjet! Inomhusterminen är ju slut så det blir utomhussimning nu. Börjar på tisdag i Rudan :-)
3. Återstår lite till rörlighet och gym ... ett pass på onsdag i gymet och ett eller två under helgen.
I mina mål som jag satte upp i Marbella har jag lagt in vad jag ska göra om jag inte lyckas med det här. Ambitionen i målen är minst tre tillfällen per vecka och jag har en grov skiss på hur en standardvecka ska se ut. Men det är ju det, tre tillfällen är för få, det är min lägsta nivå. Jag behöver hitta en rytm som ger mina sju timmar och den jämna fördelningen. Känns faktiskt lite mer utmanande än att ta sig igenom Lidingöloppet. Men det är väl ner med huvudet, bita ihop och börja. För börjar jag inte så kommer jag inte att komma upp i rätt nivå igen.
Så - dags att lyfta ut cykeln och ta sig ner till Hågelby och titta på kompis kör :-)
lördag 6 juni 2015
Boot Camp dag 29 - hasta la vista baby
På väg hemåt!
Raka vägen från Arlanda till studentuppvaktning :-)
Imorgon börjar jobbet igen.
Samlade ihop alla mina blombilder, det har visst blivit några ...
Raka vägen från Arlanda till studentuppvaktning :-)
Imorgon börjar jobbet igen.
Samlade ihop alla mina blombilder, det har visst blivit några ...
tisdag 2 juni 2015
Boot Camp dag 28 - slutspurten
Idag är det sista dagen här, imorgon bitti åker vi hem. Lite vemodigt eftersom stället är sålt och allt utom tornet, som är k-märkt, kommer att börja rivas i oktober. Tomterna ska ge plats för hotell eller radhus.
Vi var den sista vuxna RA-gruppen, nå'nsin. Det kommer en barngrupp efter oss om några veckor och neurogänget åker också hem snart.
Några av de anställda håller på och ska starta upp en ny verksamhet, något närmare Marbella. De som varit där säger att det ser bra ut. Men de vackra trädgårdarna här blir svåra att få tag på igen. Lika med de stora öppna ytorna, där vi har kunnat träna utomhus.
Jag gick ett varv och tog några bilder på området.
I morse hade jag vattengympa. Sköterskan här höll i det och hon är väldigt entusiatisk och det blev ett annorlunda och roligt pass. Direkt efter bassängen fick jag akupunktur i fötterna. Som sista pass var det en väldigt vagt beskriven aktivitet ute på gräsmattan. Passet började med att rehab-chefen höll en avspänd uppvärmning, lite zumba-inspirerad. Därefter kom sjukgymnasterna och det blev 10-kamp.
Efter lunch var det avslutningsfika på terassen vid matsalen. Personalen bjöd på en avskedsföreställning av hög kvalitet, både dans och playback.
Vi fick tillbaka våra förväntningar som vi skrev första dagarna och även våra mål. Lite roligt att se hur jag försökte tänka där med effekten av whisky-pinnen ... Det var inte så illa, men formuleringarna lämnade lite övrigt att önska.
Nu har jag fyra mål med mig hem, de ska uppfyllas inom ett halvår-år. Ska bli spännande att få börja att beta av dem. När jag har nått dem så kommer jag att ha en bra bas att stå på framöver.
Nu är det bara packning, middag och en slö kväll kvar. Önskar att jag kunde ta med värmen och solen hem!
Vi var den sista vuxna RA-gruppen, nå'nsin. Det kommer en barngrupp efter oss om några veckor och neurogänget åker också hem snart.
Några av de anställda håller på och ska starta upp en ny verksamhet, något närmare Marbella. De som varit där säger att det ser bra ut. Men de vackra trädgårdarna här blir svåra att få tag på igen. Lika med de stora öppna ytorna, där vi har kunnat träna utomhus.
Jag gick ett varv och tog några bilder på området.
I morse hade jag vattengympa. Sköterskan här höll i det och hon är väldigt entusiatisk och det blev ett annorlunda och roligt pass. Direkt efter bassängen fick jag akupunktur i fötterna. Som sista pass var det en väldigt vagt beskriven aktivitet ute på gräsmattan. Passet började med att rehab-chefen höll en avspänd uppvärmning, lite zumba-inspirerad. Därefter kom sjukgymnasterna och det blev 10-kamp.
Efter lunch var det avslutningsfika på terassen vid matsalen. Personalen bjöd på en avskedsföreställning av hög kvalitet, både dans och playback.
Vi fick tillbaka våra förväntningar som vi skrev första dagarna och även våra mål. Lite roligt att se hur jag försökte tänka där med effekten av whisky-pinnen ... Det var inte så illa, men formuleringarna lämnade lite övrigt att önska.
Nu har jag fyra mål med mig hem, de ska uppfyllas inom ett halvår-år. Ska bli spännande att få börja att beta av dem. När jag har nått dem så kommer jag att ha en bra bas att stå på framöver.
Nu är det bara packning, middag och en slö kväll kvar. Önskar att jag kunde ta med värmen och solen hem!
 |
| "Mina" tre casitas som jag har bott i |
 |
| Lite exteriörbilder från området. |
 |
| Interiörbilder från träningslokaler |
 |
| Några små återbilckar på min vistelse här. |
Boot Camp dag 27 - den nakna sanningen 2
Idag blev alla utskrivningar klara och det är dags att redovisa resultatet av fyra veckors slit, hård träning, måååånga akupunkturnålar, en hel del skratt och några rundor minigolf.
Utlåtandet från min behandlande sjukgymnast kan sammanfattas med:
Deltagit aktivt och flitigt. Aktiv klimatvård är gynnsamt och bör sökas igen.
Den exakta skrivningen som går hem får jag be min läkare hemma om, men jag känner mig mycket nöjd med det utlåtandet. :-)
Så över till alla detaljer:
Time stand test (resa sig från en stol utan stöd 10 gånger): 4 sekunder snabbare än vid inskrivning
Thoraxexpansion (bröstkorgsrörlighet): 1 cm bättre i omfång (från 5,2 till 6,2, ett normalt "bravärde" är +7 cm, jag var nere på 0 när jag var som sämst för 7 år sedan)
Rotation nacke: Hö: från 65 grader till 70, Vä: var ua på 80 grader både vid ut och inskrivning
Rörlighet i ländryggen: 3,5 cm bättre - jag når ner till golvet nu :-)
Rörlighet i bröstrygg (böjning bakåt "limbo") 2,5 cm bättre
Balansen: från 13 till 18 poäng, där 20 är max = bäst. (En del i poängen är balans på ett ben där jag gick från att kunna stå på ett ben i 14 sekunder till 34 sekunder - på mitt sämsta ben.)
Handstyrkan har ökat markant i min vänstra hand, med ca 6kg tryckkraft. Rörligheteh i händerna har ökat i alla funktionsområden.
Kondisvärdet har gått upp från en hög 2:a till en klar 3:a och syreupptagningen ligger kvar på en väldigt hög nivå.
Vikten är ned ca 1,5 kg och midjemåttet har minskat med 1 cm. Små skillnader, men även om det hade varit roligt att komma hem 3 kg lättare så har jag behövt äta för att orka all träning. När jag ökar min träning brukar jag gå upp ca 2 kg de första två veckorna och det gjorde jag här med. Så jag är nöjd ändå.
Jag har fortfarande problem med mitt vänstra ben och med hälsenan i höger fot. Rekommendationen är att gå så lite som möjligt. Den kondis jag ska träna är simnng och cykling - så det får bli så nu och ett tag framöver.
Så - jag la ju upp en före-bild, här kommer den och två efterbilder - kanske syns det någon skillnad, kanske inte.
Utlåtandet från min behandlande sjukgymnast kan sammanfattas med:
Deltagit aktivt och flitigt. Aktiv klimatvård är gynnsamt och bör sökas igen.
Den exakta skrivningen som går hem får jag be min läkare hemma om, men jag känner mig mycket nöjd med det utlåtandet. :-)
Så över till alla detaljer:
Time stand test (resa sig från en stol utan stöd 10 gånger): 4 sekunder snabbare än vid inskrivning
Thoraxexpansion (bröstkorgsrörlighet): 1 cm bättre i omfång (från 5,2 till 6,2, ett normalt "bravärde" är +7 cm, jag var nere på 0 när jag var som sämst för 7 år sedan)
Rotation nacke: Hö: från 65 grader till 70, Vä: var ua på 80 grader både vid ut och inskrivning
Rörlighet i ländryggen: 3,5 cm bättre - jag når ner till golvet nu :-)
Rörlighet i bröstrygg (böjning bakåt "limbo") 2,5 cm bättre
Balansen: från 13 till 18 poäng, där 20 är max = bäst. (En del i poängen är balans på ett ben där jag gick från att kunna stå på ett ben i 14 sekunder till 34 sekunder - på mitt sämsta ben.)
Handstyrkan har ökat markant i min vänstra hand, med ca 6kg tryckkraft. Rörligheteh i händerna har ökat i alla funktionsområden.
Kondisvärdet har gått upp från en hög 2:a till en klar 3:a och syreupptagningen ligger kvar på en väldigt hög nivå.
Vikten är ned ca 1,5 kg och midjemåttet har minskat med 1 cm. Små skillnader, men även om det hade varit roligt att komma hem 3 kg lättare så har jag behövt äta för att orka all träning. När jag ökar min träning brukar jag gå upp ca 2 kg de första två veckorna och det gjorde jag här med. Så jag är nöjd ändå.
Jag har fortfarande problem med mitt vänstra ben och med hälsenan i höger fot. Rekommendationen är att gå så lite som möjligt. Den kondis jag ska träna är simnng och cykling - så det får bli så nu och ett tag framöver.
Så - jag la ju upp en före-bild, här kommer den och två efterbilder - kanske syns det någon skillnad, kanske inte.
 |
| Före |
 |
| Efter |
 |
| Dagens blomma |
söndag 31 maj 2015
Boot Camp dag 26 - väder och vind
Varje gång jag har fått frågan om värme hjälper för mina leder så svarar jag att det inte gör från eller till hur vädret är.
Det är sant, men alla sanningar är ju inte vita eller svarta. Som de flesta andra trivs jag när det är alldeles lagomt varmt och soligt och hyfsat vindstilla. Kyla, drivis och snöstorm påverkar absolut mitt humör och lite känsligare har jag blivit - blir gärna lite kall om fingrarna. Om det är ålder eller min sjukdom - det lämnar jag åt sidan.
För många reumatiker gör värmen underverk med stela och ömma leder och det är en av grunderna till klimatvård. Värmen hjälper till att mjuka upp leder och muskler vilket leder till att de kan röra sig lättare och ha större utbyte av träningen.
Den här gången har jag uppskattat solen och värmen, för det är det vi har haft mest av. Det blir så mycket lättare att träna ute när man inte behöver bylsa på sig, eller för den delen byta om för att gå mellan huset och träningen. Att träna utomhus betyder mycket för mig, jag gillar det! Visst gymet är bra och utan bassängen inomhus skulle jag inte kunna simma - men det är nå't med att ha gympa på gräsmattan eller avspänning på terassen.
Det gör också helgerna lättare, större möjligheter till att bada i havet, vara på stranden och - få lite färg på huden. Ni som känner mig vet att jag inte gillar att ligga och "pressa". En bok, möjlighet att bada - det gör min strandvistelse skön. Men nu är jag brun, riktigt brun - och efter dagens lilla simtur så har ryggen en anstrykning av rosa i det bruna (läs rött ...) trots solskyddsfaktor 50. Soleksemet slipper jag nu i alla fall, det är fördelen med att ha fått lite grundfärg :-)
Idag hade tidvattnet vänt, det hade kommit in något svalare Atlantvatten, alldelels kristallklart. Något svalare innebar att temperaturen sjunkit från gårdagens ca 22-23 till ca 21-22. Idag hade jag badmössan med ner till stranden, det gick mindre vågor och knappt några dyningar. Så jag passade på att simma lite. Simmade i knappa halvtimmen, vilket innebär att jag bör ha simmat mellan 1,5 och 2 km. Eftersom det är början på säsongen och jag simmade utan våtdräkt så skulle jag säga 1,5 km.
När vi gick hem till kvällsmaten så hängde ett riktigt ovädersmoln över bergstopparna. Över havet hade det börjat dra ihop sig lite vita sommarmoln - såg nästan ut som om det skulle bli ett riktigt oväder. Medan vi åt middag sjönk temperaturen ute snabbt, kändes nästan 5-6 grader svalare (men fortfarande varmt om man jämför med hemma ...). För en liten stund sedan var jag ut och hämtade in strandmadrassen, då var det som att gå in i en vägg av varm fuktighet. Himlen är nu grå-rosa och molnen skymmer helt solnedgången och den snart fulla månen.
SVT world finns på rummen så jag och huskompisen bänkade oss framför det och såg Danijela vinna :-)
Imorgon fortsätter utskrivningarna.
Det är sant, men alla sanningar är ju inte vita eller svarta. Som de flesta andra trivs jag när det är alldeles lagomt varmt och soligt och hyfsat vindstilla. Kyla, drivis och snöstorm påverkar absolut mitt humör och lite känsligare har jag blivit - blir gärna lite kall om fingrarna. Om det är ålder eller min sjukdom - det lämnar jag åt sidan.
För många reumatiker gör värmen underverk med stela och ömma leder och det är en av grunderna till klimatvård. Värmen hjälper till att mjuka upp leder och muskler vilket leder till att de kan röra sig lättare och ha större utbyte av träningen.
Den här gången har jag uppskattat solen och värmen, för det är det vi har haft mest av. Det blir så mycket lättare att träna ute när man inte behöver bylsa på sig, eller för den delen byta om för att gå mellan huset och träningen. Att träna utomhus betyder mycket för mig, jag gillar det! Visst gymet är bra och utan bassängen inomhus skulle jag inte kunna simma - men det är nå't med att ha gympa på gräsmattan eller avspänning på terassen.
Det gör också helgerna lättare, större möjligheter till att bada i havet, vara på stranden och - få lite färg på huden. Ni som känner mig vet att jag inte gillar att ligga och "pressa". En bok, möjlighet att bada - det gör min strandvistelse skön. Men nu är jag brun, riktigt brun - och efter dagens lilla simtur så har ryggen en anstrykning av rosa i det bruna (läs rött ...) trots solskyddsfaktor 50. Soleksemet slipper jag nu i alla fall, det är fördelen med att ha fått lite grundfärg :-)
Idag hade tidvattnet vänt, det hade kommit in något svalare Atlantvatten, alldelels kristallklart. Något svalare innebar att temperaturen sjunkit från gårdagens ca 22-23 till ca 21-22. Idag hade jag badmössan med ner till stranden, det gick mindre vågor och knappt några dyningar. Så jag passade på att simma lite. Simmade i knappa halvtimmen, vilket innebär att jag bör ha simmat mellan 1,5 och 2 km. Eftersom det är början på säsongen och jag simmade utan våtdräkt så skulle jag säga 1,5 km.
När vi gick hem till kvällsmaten så hängde ett riktigt ovädersmoln över bergstopparna. Över havet hade det börjat dra ihop sig lite vita sommarmoln - såg nästan ut som om det skulle bli ett riktigt oväder. Medan vi åt middag sjönk temperaturen ute snabbt, kändes nästan 5-6 grader svalare (men fortfarande varmt om man jämför med hemma ...). För en liten stund sedan var jag ut och hämtade in strandmadrassen, då var det som att gå in i en vägg av varm fuktighet. Himlen är nu grå-rosa och molnen skymmer helt solnedgången och den snart fulla månen.
SVT world finns på rummen så jag och huskompisen bänkade oss framför det och såg Danijela vinna :-)
Imorgon fortsätter utskrivningarna.
 |
| Strandhäng |
 |
| Vattenjet, ser kul men ont ut ... |
 |
| Eftermiddagsfika :-) |
 |
| Ovädersmoln över bergskammarna |
 |
| Dagens blomma |
Boot Camp dag 25 - grillat
En ledig dag, sista helgen, vad göra? Jo, en dag på stranden :-)
Simmade, solade, slappade - nu är det ju inte någon elitnivå vi tränar på här, men det blir ändå tydligt med behovet av återhämtning. Även om den är aktiv så är den viktig.
Det är något särskilt med att simma i havet! Jag skulle kunna hålla på i flera timmar! Det är superskönt i vattnet här, men utan våtdräkt har jag svårt att tänka mig att simma i flera timmar, så det blev en dryg uppdelad i två omgångar. Svårt att bedöma antalet metrar när man simmar längs med en strand. Väldigt bra övning att andas och navigera var det. Det är snart fullmåne och det märks på att vattnet är på väg in, det går dyningar som är upp till en meter höga och man ser hur vattnet stiger i vattenbrynet. Sanden är lite av lavatyp och blir väldigt varm, så det är flip-flops på mellan solstolen och vattnet. När jag sparkade av mig mina och hoppade i var jag lite "snål" på avståndet till vattnet. En rehab-kollega kom ner till stranden och han såg det och var snäll och flyttade upp dem en meter. Då hade jag legat i plurret en kvart ...
Fick syn på en itte-bitte-liten manet när vi vadade, den var var nästan grå-brun och genomskinlig och utan trådar. Faktiskt nästan söt :-)
På kvällen var det grilldags. Vi fick byta ut middagen mot en grillbuffé. Stora grillen står utanför vår lilla "casita" så jag coh min huskompis hade nära hem :-)
Vi drog ihop bord och stolar och samlades största delen av gänget och grillade. Väldigt gott blev det! Se'n satt vi där i den varma kvällen och pratade och njöt av utsikten (som inte gjorde sig på bild). Strax efter 22 kom vi i säng, mätta, soltrötta och lite solbrända.
Simmade, solade, slappade - nu är det ju inte någon elitnivå vi tränar på här, men det blir ändå tydligt med behovet av återhämtning. Även om den är aktiv så är den viktig.
Det är något särskilt med att simma i havet! Jag skulle kunna hålla på i flera timmar! Det är superskönt i vattnet här, men utan våtdräkt har jag svårt att tänka mig att simma i flera timmar, så det blev en dryg uppdelad i två omgångar. Svårt att bedöma antalet metrar när man simmar längs med en strand. Väldigt bra övning att andas och navigera var det. Det är snart fullmåne och det märks på att vattnet är på väg in, det går dyningar som är upp till en meter höga och man ser hur vattnet stiger i vattenbrynet. Sanden är lite av lavatyp och blir väldigt varm, så det är flip-flops på mellan solstolen och vattnet. När jag sparkade av mig mina och hoppade i var jag lite "snål" på avståndet till vattnet. En rehab-kollega kom ner till stranden och han såg det och var snäll och flyttade upp dem en meter. Då hade jag legat i plurret en kvart ...
Fick syn på en itte-bitte-liten manet när vi vadade, den var var nästan grå-brun och genomskinlig och utan trådar. Faktiskt nästan söt :-)
På kvällen var det grilldags. Vi fick byta ut middagen mot en grillbuffé. Stora grillen står utanför vår lilla "casita" så jag coh min huskompis hade nära hem :-)
Vi drog ihop bord och stolar och samlades största delen av gänget och grillade. Väldigt gott blev det! Se'n satt vi där i den varma kvällen och pratade och njöt av utsikten (som inte gjorde sig på bild). Strax efter 22 kom vi i säng, mätta, soltrötta och lite solbrända.
 |
| Utsikt över ett månbelyst hav (där bakom träden) |
 |
| Dagens blomma |
Boot Camp dag 24 - månsken över Marbella
Idag började utskrivningarna, dvs de fyra tester som jag ska göra. Handfunktionen stod på schemat idag. Men resultatet ska jag hålla för mig själv ett litet tag till. Tänkte sammanfatta allt på tisdag :-)
I övrigt en rätt lugn träningsdag med bassäng, dansinspirerad klass och rehab. Eftersom det är min humiradag så passade det rätt bra. Jag har dippat sedan i onsdags och känner mig stel, lite fysiskt orkeslös och har ont. Har toppat upp med antiinflammatoriska tabletter, men de räcker inte riktigt till. Hälsenan/hälsporren är inte roliga alls och fick jag välja skulle jag inte gå alls idag. Men det funkar inte riktigt så när man är på rehab.
Efter middagen tog jag och min huskompis oss in till det stora varuhuset, i ett närmast fåfängt försök för mig att hitta en klänning till en viktig studentuppvaktning när jag kommer hem. Det slutade med att jag köpten en bikini (vilket jag behövde, en som går att sola i, inte bara simma ...), ett träningslinne (helt och hållet onödigt, enda rättfärdigandet var att det är fint och att jag slipper tvätta ett till nästa vecka) och en rosa skjorta. Ett sms till uppvaktningsobjektet och jag fick ok på att komma i jeans :-) Det och den nya rosa skjortan, inte allt för illa.
Jag kan verkligen rekommendera att inte åka direkt från flyget till uppvaktning av något slag - nu är det andra gången jag gör det och det är verkligen dubbelt. Å ena sidan är man glad att man faktiskt hinner komma fram till uppvaktningen å andra sidan så känner man sig inte riktigt som den gäst man vill vara.
På väg hem från det stora varuhuset så ringde några av rehabkompisarna, de satt på en strandbar halvvägs hem. Så vi slank in på en vätskekontroll där. Det första glaset sangria för vistelsen slank ner. Det är rätt gott :-)
Framåt 23.30 ramlade vi så in hemma, två glas sangria, träning i värmen och shopping - jag somnade på knappa två sekunder.
En sak har jag kommit på här. Jag gillar att simma och leka i vatten, men att träna i varmvattenbassäng - det kommer inte att vara mitt första val av träning framöver. I en normaltempererad bassäng tror jag säkert att jag skulle kunna finna visst nöje av det. Men det är något med kombinationen varmt vatten och tyngdlösheten som inte passar mig. Det krävs rätt mycket för att jag ska få upp flåset och då börjar jag slarva med tekniken (eftersom jag inte står stadigt) och då känner jag att det belastar de leder som jag inte har problem med (som knäna). Men snart sexton veckor har jag gett det ett seriöst försök, men jag kommer inte att sakna det när jag kommer hem. Å andra sidan så gillar jag funktionella rörelser där man använder kroppen bättre och bättre - det är roligt att känna efter var kontrollen sitter och var jag har styrkan. Det kommer det att bli mer av hemma.
Nu har jag utprovade övningar som inte förvärrar ryggen och vänster ben, så nu ska jag vara noga med att göra dem tills jag får utrett vad som är fel.
I övrigt en rätt lugn träningsdag med bassäng, dansinspirerad klass och rehab. Eftersom det är min humiradag så passade det rätt bra. Jag har dippat sedan i onsdags och känner mig stel, lite fysiskt orkeslös och har ont. Har toppat upp med antiinflammatoriska tabletter, men de räcker inte riktigt till. Hälsenan/hälsporren är inte roliga alls och fick jag välja skulle jag inte gå alls idag. Men det funkar inte riktigt så när man är på rehab.
Efter middagen tog jag och min huskompis oss in till det stora varuhuset, i ett närmast fåfängt försök för mig att hitta en klänning till en viktig studentuppvaktning när jag kommer hem. Det slutade med att jag köpten en bikini (vilket jag behövde, en som går att sola i, inte bara simma ...), ett träningslinne (helt och hållet onödigt, enda rättfärdigandet var att det är fint och att jag slipper tvätta ett till nästa vecka) och en rosa skjorta. Ett sms till uppvaktningsobjektet och jag fick ok på att komma i jeans :-) Det och den nya rosa skjortan, inte allt för illa.
Jag kan verkligen rekommendera att inte åka direkt från flyget till uppvaktning av något slag - nu är det andra gången jag gör det och det är verkligen dubbelt. Å ena sidan är man glad att man faktiskt hinner komma fram till uppvaktningen å andra sidan så känner man sig inte riktigt som den gäst man vill vara.
På väg hem från det stora varuhuset så ringde några av rehabkompisarna, de satt på en strandbar halvvägs hem. Så vi slank in på en vätskekontroll där. Det första glaset sangria för vistelsen slank ner. Det är rätt gott :-)
Framåt 23.30 ramlade vi så in hemma, två glas sangria, träning i värmen och shopping - jag somnade på knappa två sekunder.
En sak har jag kommit på här. Jag gillar att simma och leka i vatten, men att träna i varmvattenbassäng - det kommer inte att vara mitt första val av träning framöver. I en normaltempererad bassäng tror jag säkert att jag skulle kunna finna visst nöje av det. Men det är något med kombinationen varmt vatten och tyngdlösheten som inte passar mig. Det krävs rätt mycket för att jag ska få upp flåset och då börjar jag slarva med tekniken (eftersom jag inte står stadigt) och då känner jag att det belastar de leder som jag inte har problem med (som knäna). Men snart sexton veckor har jag gett det ett seriöst försök, men jag kommer inte att sakna det när jag kommer hem. Å andra sidan så gillar jag funktionella rörelser där man använder kroppen bättre och bättre - det är roligt att känna efter var kontrollen sitter och var jag har styrkan. Det kommer det att bli mer av hemma.
Nu har jag utprovade övningar som inte förvärrar ryggen och vänster ben, så nu ska jag vara noga med att göra dem tills jag får utrett vad som är fel.
 |
| Min drömbil stod på parkeringen vid lunchen idag :-) |
 |
| Sangria, lättdrucket godis |
 |
| Marbella stad |
 |
| Dagens blomma, den mindre färgglada och större varianten |
torsdag 28 maj 2015
Boot Camp dag 23 - pannan i bänken eller 1215 m
Det finns tydliga budskap och så finns det tydliga budskap :-)
Om jag inte har varit glasklar med det så ska jag vara det nu. Jag har en av världens bästa sjukgymnaster här nere, klok, smart, skicklig och uppenbarligen människokännare. Min sjukgymnast hemma är av samma kaliber.
Det var ett gäng som pratade om att gå upp för det närliggande berget, upp till toppen "La Concha". La Concha betyder lilla snäckan och hela toppen är snäckformad. Ut från toppen går det åsar som och raviner och hela berget är fascinerande spektakulärt. Det går att gå upp till toppen på 1215 m höjd. Idén lät väldigt intressant och jag bestämde mig för att följa med.
Men ... eftersom jag går dåligt frågade jag min sjukgymnast hur jag borde lägga upp det för att klara det med ryggen och benet och foten. Hon tittar på mig, ser ut som om hon inte riktigt förstår och se'n brister hon ut "Nej, NEJ, NEEEEJ" samtidigt som hon, bokstavligt, dunkar pannan i massagebritsen jag skulle upp på. :-) Se'n tittar hon på mig, "du vet att man kan gå en bit och vända" ... Jodå, det har jag hört. "Men det gör ju inte du, börjar du så kommer du att gå upp, och du kommer att klara det lätt". Aha! Hoppet tändes en kort sekund igen ... "MEN ... du kommer att få väldiga bekymmer att gå nerför igen, så jag avråder!"
Se'n brast vi bägge ut i skratt ... jo, börjar jag ge mig uppför så ska jag ju upp :-) Och lite rätt har hon allt, gå utför är ju inte min starka sida precis.
Idag var det full dag igen, om än att jag fick en liten håltimme precis efter lunch. Fotgympa, handträning, bassäng, avspänning och framtidsplanering.
Framtidsplaneringen är intressant - dels får man rannsaka sig själv i hur ens vardag ser ut och var man lägger sin energi och sedan får man sätta upp hur en optimal dag skulle kunna se ut. När det är klart så får man formulera mål - både för hur man ska få plats med allt man vill och behöver göra men också andra mål. Jag satte upp fyra mål, två av dem möter det jag skrev i min ansökan hit, två är saker som jag har kommit fram till under tiden här att jag vill åstadkomma.
Dagen avslutades med ännu en prestigefylld golfrunda, jag blev bästa tjej :-)
Om jag inte har varit glasklar med det så ska jag vara det nu. Jag har en av världens bästa sjukgymnaster här nere, klok, smart, skicklig och uppenbarligen människokännare. Min sjukgymnast hemma är av samma kaliber.
Det var ett gäng som pratade om att gå upp för det närliggande berget, upp till toppen "La Concha". La Concha betyder lilla snäckan och hela toppen är snäckformad. Ut från toppen går det åsar som och raviner och hela berget är fascinerande spektakulärt. Det går att gå upp till toppen på 1215 m höjd. Idén lät väldigt intressant och jag bestämde mig för att följa med.
Men ... eftersom jag går dåligt frågade jag min sjukgymnast hur jag borde lägga upp det för att klara det med ryggen och benet och foten. Hon tittar på mig, ser ut som om hon inte riktigt förstår och se'n brister hon ut "Nej, NEJ, NEEEEJ" samtidigt som hon, bokstavligt, dunkar pannan i massagebritsen jag skulle upp på. :-) Se'n tittar hon på mig, "du vet att man kan gå en bit och vända" ... Jodå, det har jag hört. "Men det gör ju inte du, börjar du så kommer du att gå upp, och du kommer att klara det lätt". Aha! Hoppet tändes en kort sekund igen ... "MEN ... du kommer att få väldiga bekymmer att gå nerför igen, så jag avråder!"
Se'n brast vi bägge ut i skratt ... jo, börjar jag ge mig uppför så ska jag ju upp :-) Och lite rätt har hon allt, gå utför är ju inte min starka sida precis.
Idag var det full dag igen, om än att jag fick en liten håltimme precis efter lunch. Fotgympa, handträning, bassäng, avspänning och framtidsplanering.
Framtidsplaneringen är intressant - dels får man rannsaka sig själv i hur ens vardag ser ut och var man lägger sin energi och sedan får man sätta upp hur en optimal dag skulle kunna se ut. När det är klart så får man formulera mål - både för hur man ska få plats med allt man vill och behöver göra men också andra mål. Jag satte upp fyra mål, två av dem möter det jag skrev i min ansökan hit, två är saker som jag har kommit fram till under tiden här att jag vill åstadkomma.
Dagen avslutades med ännu en prestigefylld golfrunda, jag blev bästa tjej :-)
 |
| La Concha, Snäckan, 1215m |
 |
| Dagen blomma (jaquaranda) |
Boot Camp dag 22 - ute på bus
Traditionen med en ledig dag under tredje veckan har ändrats, numer är det en ledig eftermiddag. Men nog så skönt och efterlängtat. Även om helgerna inte är schemalagda så är det en punkt ungefär nu när man känner att det inte gör något om kroppen får vila lite.
Känslan var lite som att jobba in för att vara ledig :-)
På förmiddagen hann jag med individuell handträning, qi-gong, samtal m beteendevetaren, gympa, ryggrörlighet och akupunktur.
Gympan ute har varit ett av favoritpassen, fyllt av glädje, skaka tuttar och rumpa, flaxa som en fågel och en känsla mer av lek än träning. Mycket tack vare ledaren, Raija - hälsopedagog. Det var hennes allra sista pass här på anläggningen, vi är den sista gruppen vuxna reuma-patienter. Det kommer barngrupper efter oss och just nu är det också en neurogrupp här. Se'n ska stället rivas och ge plats för radhus. Trist! För det ligger bra och trädgårdarna är vackra.
Efter lunchen passade jag o huskompisen på att sola lite, se'n sov vi middag, duschade och så skulle vi ge oss ut på shopping. Vi tog bussen upp till stora shoppingcentret ... men jag är ju totalt talanglös på den sporten. Det blev en fika i stället :-) Vi hittade ett fik i centret som hade sorbet, så det och en cola innan vi irrade vidare.
Middagen åt vi på en fiskrestaurang inne i Marbella centrum, vid 20-tiden i nästan spanskt manér. Äntligen fick jag mina efterlängtade grillade sardiner och coquillas.
Se'n var det den där lilla detaljen med busstidtabellerna. En hel del är verklingen mañana här, utom bussarna, de går på tid. Och inte hade vi kollat upp tiderna hemåt ... Så det slutade med att vi missade sista bussen och fick ta "Nocturno"-linjen. Så nu har jag åkt nattbuss i Marbella också :-) Den gick i och för sig samma väg som den vanliga bussen.
Känslan var lite som att jobba in för att vara ledig :-)
På förmiddagen hann jag med individuell handträning, qi-gong, samtal m beteendevetaren, gympa, ryggrörlighet och akupunktur.
Gympan ute har varit ett av favoritpassen, fyllt av glädje, skaka tuttar och rumpa, flaxa som en fågel och en känsla mer av lek än träning. Mycket tack vare ledaren, Raija - hälsopedagog. Det var hennes allra sista pass här på anläggningen, vi är den sista gruppen vuxna reuma-patienter. Det kommer barngrupper efter oss och just nu är det också en neurogrupp här. Se'n ska stället rivas och ge plats för radhus. Trist! För det ligger bra och trädgårdarna är vackra.
Efter lunchen passade jag o huskompisen på att sola lite, se'n sov vi middag, duschade och så skulle vi ge oss ut på shopping. Vi tog bussen upp till stora shoppingcentret ... men jag är ju totalt talanglös på den sporten. Det blev en fika i stället :-) Vi hittade ett fik i centret som hade sorbet, så det och en cola innan vi irrade vidare.
Middagen åt vi på en fiskrestaurang inne i Marbella centrum, vid 20-tiden i nästan spanskt manér. Äntligen fick jag mina efterlängtade grillade sardiner och coquillas.
Se'n var det den där lilla detaljen med busstidtabellerna. En hel del är verklingen mañana här, utom bussarna, de går på tid. Och inte hade vi kollat upp tiderna hemåt ... Så det slutade med att vi missade sista bussen och fick ta "Nocturno"-linjen. Så nu har jag åkt nattbuss i Marbella också :-) Den gick i och för sig samma väg som den vanliga bussen.
 |
| Godisfika på sta'n |
 |
| Grillade sardiner |
 |
| Coquillas |
 |
| Ett måste i bokhyllan? |
 |
| Utsikten från köpcentret var nog behållningen |
 |
| Nattbuss version Marbella |
 |
| Dagens blomma(-nde träd) |
tisdag 26 maj 2015
Boot Camp dag 21 - tredje veckan
I och med idag är tre veckor förbi redan och tempot på passen har stigit rejält. Kul, men svettigt.
Idag var en dag när allt gick rygg i rygg.
Den viktigaste händelsen var läkarundersökningen. Problemet med benet kommer sig av ryggen, inte restsymptom från stroken. Det var en stor lättnad, lättare att hantera. Lite fundersam var han över att det inte gjorts en magnetröntgen på den. I journalkopian som går hem kommer han att ange att en ska göras för att se hur läget är just nu. Jag fick ok på att träna anspassat för diskbråck. Knölen på halsen, den strax under den stora knölen, är rejält inflammerade leder, nyckelbensled och revbensleder. Inget att göra åt mer än att träna så att jag behåller rörligheten.
Efter att ha promenerat in till Puerto Banus och hem igår kväll så fick jag rejält ont i hälsenan/hälsporren i höger fot. Det är baske mig inte kul att gå, trots att jag är noga med skor.
Rådgjorde med min sjukgymnast och beskedet från läkaren och hur foten reagerar gjorde att jag har fått rådet att gå så lite som möjligt. Lite halvtrist, eftersom det är ett så enkelt sätt att ta sig fram. Men jag får simma och cykla! Hur mycket jag vill :-)
Idag var det ett frivilligt pass - zumba. Tänkte att det kunde vara ett ypperligt tillfälle att prova så jag hoppa på det. Superkul! Och svettigt! Ni som gillar att skaka rumpa, prova om ni får möjlighet! :-)
Efter middagen så blev jag och min huskompis inviteradet till ett parti minigolf. Eftersom jag ska gå så lite som möjligt så var det en tacksam kvällsaktivitet inne på området. Jag vann! Jag fick flest poäng av alla ... :-)
Idag var en dag när allt gick rygg i rygg.
Den viktigaste händelsen var läkarundersökningen. Problemet med benet kommer sig av ryggen, inte restsymptom från stroken. Det var en stor lättnad, lättare att hantera. Lite fundersam var han över att det inte gjorts en magnetröntgen på den. I journalkopian som går hem kommer han att ange att en ska göras för att se hur läget är just nu. Jag fick ok på att träna anspassat för diskbråck. Knölen på halsen, den strax under den stora knölen, är rejält inflammerade leder, nyckelbensled och revbensleder. Inget att göra åt mer än att träna så att jag behåller rörligheten.
Efter att ha promenerat in till Puerto Banus och hem igår kväll så fick jag rejält ont i hälsenan/hälsporren i höger fot. Det är baske mig inte kul att gå, trots att jag är noga med skor.
Rådgjorde med min sjukgymnast och beskedet från läkaren och hur foten reagerar gjorde att jag har fått rådet att gå så lite som möjligt. Lite halvtrist, eftersom det är ett så enkelt sätt att ta sig fram. Men jag får simma och cykla! Hur mycket jag vill :-)
Idag var det ett frivilligt pass - zumba. Tänkte att det kunde vara ett ypperligt tillfälle att prova så jag hoppa på det. Superkul! Och svettigt! Ni som gillar att skaka rumpa, prova om ni får möjlighet! :-)
Efter middagen så blev jag och min huskompis inviteradet till ett parti minigolf. Eftersom jag ska gå så lite som möjligt så var det en tacksam kvällsaktivitet inne på området. Jag vann! Jag fick flest poäng av alla ... :-)
 |
| Illusive little thing ... |
 |
| Out of bounds? |
 |
| Kvällsfika de luxe |
 |
| Dagens blomma |
måndag 25 maj 2015
Boot Camp dag 20 - skryt eller beröm
Idag har jag funderat lite över min inställning till träning. Jag har fått några kommentarer om att jag "tränar bra", "verkar stark" och liknande. Varning för långt inlägg :-)
Några av er har säkert hört mig säga att min sjukdom inte ska få begränsa mig eller att jag önskar att någon hade vågat tala om för mig för 20 år sen (vilket är fem år innan jag fick diagnosen så ta det med en nypa salt) hur hårt man bör träna för att fungera med en sjukdom som PsoA.
Simningen är min roliga, energigivande träning. Den träning som jag gör rätt mycket för att inte missa, den jag längtar efter - vecka efter vecka efter vecka. Visst finns det gånger när jag är så trött att inte ens simningen lockar, men då är det förkylning eller nå't så'nt skit på gång.
Se'n är jag ju rätt envis och målinriktad, att ge upp finns liksom inte riktigt i min tankevärld. Det gör att jag återkommande anmäler mig till olika utmaningar, för en del ganska rimliga saker att göra, men för mig och många med mig rätt utmanade. Det är som att jag behöver visa min kropp att jag bestämmer.
Jag har under hösten-vintern-våren kämpat med mitt onda ben, troligen en nervskada, som har begränsat mig kraftig i hur jag har vågat/kunnat träna. Min tes är ju att det mesta går att träna bort och det fungerar väldigt bra för mig. Men benet har liksom inte velat ge med sig. Även här har jag begränsningar i mina rörelser för att inte riskera att det blir värre. Men jag försöker ändå träna allt annat som jag kan.
Det är den dussinträningen, den som håller mig uppe som blir vardag, det som måste funka vecka efter vecka efter vecka efter vecka ... Jag vill inte ge upp, för alternativet är så mycket sämre. Så då tar jag till tokgrejerna för att ha ett mål att gå mot. Vansbro, Lidingö, Forsbackarännet - allt för att jag ska ha ett mål med träningen och för att belöna mig för all dussinträning som jag lägger ner.
Jag hade under lång tid en PT, men ryggskadan gjorde att jag inte har vågat träna på det sättet, utan jag har tragglat via sjukgymnast i stället. Just tragglat - för där PT-träning är roligt, utmanande, omväxlande så är sjukgymnastik falukorv på måndagar, tråkigt men något som funkar när man behöver nå't som gör det det ska.
Den träning vi har här är ett mellanting mellan PT och sjukgymnastik. Vi får alla utamningar utifrån vad vi klarar av och vi kämpar alla. Igår hade jag och min huskompis ett litet snack om utmaningar. Det resulterade idag i att jag försökte mig på ett marklyft på 46 kg och jag lyckades göra tio repetitioner! Det är tio kilo mer än jag någonsin har lyft. För en frisk person som tränar, säkert en flugvikt, men för mig en stor vinst.
På handträningen när vi skulle träna triceps och biceps så fick jag byta till det stramaste gummibandet för att känna att det tog - kändes himla skönt att kunna snäppa upp från vad som kunde förväntas.
I bassängen i morse skulle vi göra balans/magövningar med flythjälp av en "korv". Jag insåg att jag inte behöver flythjälpen, jag har så pass bra koll över min kropp i vatten att jag klarade flera övningar utan korv. Även när vi skulle hoppa upp från botten och göra frisimsbentag på vägen ner så upptäckte jag att jag aldrig åkte ner till botten igen (tack alla längder i simbassängen med platta och sparkövningar :-) ...)
Jag fick akupunktur i hälsenan och medan jag låg där med nålarna så kände min sjukgymnast igenom min rygg för att kolla så jag inte har några muskelknutor. När hon var klar så fick jag veta att jag har en mycket fast kropp och att det märks att jag tränar mycket och hårt "inget sladder".
Det tar tid att bygga upp en kropp som inte fungerar eller är frisk, det tar väldigt mycket tid att hålla en kropp som inte är frisk i funktionellt skick och det tar måååånga pass dussinträning för att upprätthålla det. Men det är värt det, varje dag! Även om jag inte tänker på det varje dag så är idag en dag när jag gör det, utan träningen skulle jag inte bestämma över min kropp, det skulle min sjukdom göra.
Dagens bilder är några detaljer från Villan och det vackra vattentornet. De får visualisera att det som byggs stadigt står stadigt.
God natt!
Några av er har säkert hört mig säga att min sjukdom inte ska få begränsa mig eller att jag önskar att någon hade vågat tala om för mig för 20 år sen (vilket är fem år innan jag fick diagnosen så ta det med en nypa salt) hur hårt man bör träna för att fungera med en sjukdom som PsoA.
Simningen är min roliga, energigivande träning. Den träning som jag gör rätt mycket för att inte missa, den jag längtar efter - vecka efter vecka efter vecka. Visst finns det gånger när jag är så trött att inte ens simningen lockar, men då är det förkylning eller nå't så'nt skit på gång.
Se'n är jag ju rätt envis och målinriktad, att ge upp finns liksom inte riktigt i min tankevärld. Det gör att jag återkommande anmäler mig till olika utmaningar, för en del ganska rimliga saker att göra, men för mig och många med mig rätt utmanade. Det är som att jag behöver visa min kropp att jag bestämmer.
Jag har under hösten-vintern-våren kämpat med mitt onda ben, troligen en nervskada, som har begränsat mig kraftig i hur jag har vågat/kunnat träna. Min tes är ju att det mesta går att träna bort och det fungerar väldigt bra för mig. Men benet har liksom inte velat ge med sig. Även här har jag begränsningar i mina rörelser för att inte riskera att det blir värre. Men jag försöker ändå träna allt annat som jag kan.
Det är den dussinträningen, den som håller mig uppe som blir vardag, det som måste funka vecka efter vecka efter vecka efter vecka ... Jag vill inte ge upp, för alternativet är så mycket sämre. Så då tar jag till tokgrejerna för att ha ett mål att gå mot. Vansbro, Lidingö, Forsbackarännet - allt för att jag ska ha ett mål med träningen och för att belöna mig för all dussinträning som jag lägger ner.
Jag hade under lång tid en PT, men ryggskadan gjorde att jag inte har vågat träna på det sättet, utan jag har tragglat via sjukgymnast i stället. Just tragglat - för där PT-träning är roligt, utmanande, omväxlande så är sjukgymnastik falukorv på måndagar, tråkigt men något som funkar när man behöver nå't som gör det det ska.
Den träning vi har här är ett mellanting mellan PT och sjukgymnastik. Vi får alla utamningar utifrån vad vi klarar av och vi kämpar alla. Igår hade jag och min huskompis ett litet snack om utmaningar. Det resulterade idag i att jag försökte mig på ett marklyft på 46 kg och jag lyckades göra tio repetitioner! Det är tio kilo mer än jag någonsin har lyft. För en frisk person som tränar, säkert en flugvikt, men för mig en stor vinst.
På handträningen när vi skulle träna triceps och biceps så fick jag byta till det stramaste gummibandet för att känna att det tog - kändes himla skönt att kunna snäppa upp från vad som kunde förväntas.
I bassängen i morse skulle vi göra balans/magövningar med flythjälp av en "korv". Jag insåg att jag inte behöver flythjälpen, jag har så pass bra koll över min kropp i vatten att jag klarade flera övningar utan korv. Även när vi skulle hoppa upp från botten och göra frisimsbentag på vägen ner så upptäckte jag att jag aldrig åkte ner till botten igen (tack alla längder i simbassängen med platta och sparkövningar :-) ...)
Jag fick akupunktur i hälsenan och medan jag låg där med nålarna så kände min sjukgymnast igenom min rygg för att kolla så jag inte har några muskelknutor. När hon var klar så fick jag veta att jag har en mycket fast kropp och att det märks att jag tränar mycket och hårt "inget sladder".
Det tar tid att bygga upp en kropp som inte fungerar eller är frisk, det tar väldigt mycket tid att hålla en kropp som inte är frisk i funktionellt skick och det tar måååånga pass dussinträning för att upprätthålla det. Men det är värt det, varje dag! Även om jag inte tänker på det varje dag så är idag en dag när jag gör det, utan träningen skulle jag inte bestämma över min kropp, det skulle min sjukdom göra.
Dagens bilder är några detaljer från Villan och det vackra vattentornet. De får visualisera att det som byggs stadigt står stadigt.
 |
| Vattentornet |
 |
| Spiskåpa i koppar |
 |
| Detalj från ett vackert patinerat tegelgolv |
 |
| Dagens blomma |
God natt!
söndag 24 maj 2015
Boot camp dag 19 - tillbaka till framtiden
Vaknade till ett grått Costa del Sol och med regnstänk på plattorna på altanen. Det var nästan lite skönt :-) Det blev en repris av gårdagens frukost, vi gled in på volley och hann precis äta innan den stängde. Därefter slöade vi, läste och satt i varsitt hörn och sa inget.
Efter lunch så tog vi bussen mot Estepona till Diana Park. Där bytte vi till taxi och åkte upp i bergen och sen ner till Estepona. Väldigt trevligt sätt att göra sightseeing. Kan rekommenderas i länder där taxi är billigt. Bussystemet här är också väldigt bra och bussarna går på tidtabell och är superbilligt färdmedel. Knappa 30 kronor för en dryg timmes resa.
Nere i Estepona så gick jag och min huskompis längs strandpromenaden och tittade på ett Gibraltar höljt i moln. Vi tog en kaffe på ett strandkafé innan vi letade rätt på bussen hemåt.
Spanien är stängt på fredagar och så här utanför högsäsong är till och med turistorterna stängda.
Avslutade dagen med att titta på Mästarnas Mästare, det är så fascinerande med att se idrottsmän, om än inte aktiva tävla. Det är något i deras blick när startskottet går.
Imorgon drar sista sju träningsdagarna igång. Alla vardagar från imorgon och fram till hemfärd är det minst fem aktiviteter per dag.
Nu blir det en tidig kväll, god natt!
Efter lunch så tog vi bussen mot Estepona till Diana Park. Där bytte vi till taxi och åkte upp i bergen och sen ner till Estepona. Väldigt trevligt sätt att göra sightseeing. Kan rekommenderas i länder där taxi är billigt. Bussystemet här är också väldigt bra och bussarna går på tidtabell och är superbilligt färdmedel. Knappa 30 kronor för en dryg timmes resa.
Nere i Estepona så gick jag och min huskompis längs strandpromenaden och tittade på ett Gibraltar höljt i moln. Vi tog en kaffe på ett strandkafé innan vi letade rätt på bussen hemåt.
Spanien är stängt på fredagar och så här utanför högsäsong är till och med turistorterna stängda.
Avslutade dagen med att titta på Mästarnas Mästare, det är så fascinerande med att se idrottsmän, om än inte aktiva tävla. Det är något i deras blick när startskottet går.
Imorgon drar sista sju träningsdagarna igång. Alla vardagar från imorgon och fram till hemfärd är det minst fem aktiviteter per dag.
Nu blir det en tidig kväll, god natt!
 |
| :-) |
 |
| Gibraltar i moln |
 |
| Det var inte igår. |
 |
| Dagens blomma |
Boot Camp dag 18 - krimskrams
Ledig dag! Vaknade med träningsvärk en halvtimme innan frukosten skulle stänga. Var länge se'n jag sov så länge :-) Skönt var det!
Efter frukost åkte jag och min huskompis upp till krimskramsmarknaden uppe vid tjurfäktningsarenan. Ingen av oss shoppade något och vi var tillbaka lagom till lunch.
Eftermiddagen gick i sällskap med solstolen, kaffe och fruktsallad. Passade på att skölja upp träningskläderna som jag använt i veckan, nu ska jag klara mig tills det är dags att åka hem. Det har blåst på eftermiddagen och allt torkade på ett par timmar, trots att det inte var centrifugerat.
Efter kvällsmaten blev jag och min huskompis inviterade till en minigolfrunda. Tror baske mig att jag har tagit personligt rekord idag och kom in på en andraplats. Min huskompis kom in som trea - ingen fara för husfridens skull :-)
Se'n var det grupptittande på Eurovision, inkl att några hade fixat en rejäl omgång fruktsallad. Mitt tålamod med ESC är ju minimalt så det blev två partier Alfapet med huskompisen i stället.
God natt!
Efter frukost åkte jag och min huskompis upp till krimskramsmarknaden uppe vid tjurfäktningsarenan. Ingen av oss shoppade något och vi var tillbaka lagom till lunch.
Eftermiddagen gick i sällskap med solstolen, kaffe och fruktsallad. Passade på att skölja upp träningskläderna som jag använt i veckan, nu ska jag klara mig tills det är dags att åka hem. Det har blåst på eftermiddagen och allt torkade på ett par timmar, trots att det inte var centrifugerat.
Efter kvällsmaten blev jag och min huskompis inviterade till en minigolfrunda. Tror baske mig att jag har tagit personligt rekord idag och kom in på en andraplats. Min huskompis kom in som trea - ingen fara för husfridens skull :-)
Se'n var det grupptittande på Eurovision, inkl att några hade fixat en rejäl omgång fruktsallad. Mitt tålamod med ESC är ju minimalt så det blev två partier Alfapet med huskompisen i stället.
God natt!
 |
| Myriarder på väg till marknaden |
 |
| Andraplacering |
 |
| Dagens blomma (Änglatrumpet version träd) |
fredag 22 maj 2015
Boot Camp dag 17 - som en dans
Fredag och lite sliten efter veckans träning, räknade ihop passen - 24 st varav 20 varit fysiska, om än inte alla krävande.
Idag var utestereon tillbaka och äntligen fick vi Passet, gympapasset där det skakas rumpa o tuttar, flygs som en fågel och där glädjen sprutar. Det är det passet man har så roligt att man inte riktigtar hinner känna efter om man blir trött. När det sedan tar slut så är man sjöblöt av svett och vill helst bara gå och lägga sig, och munnen går från öra till öra.
Sedan var det dags för ryggrörlighet, ett teoripass om stress, qigong och gymet. Gymet var schemalagt till 1.15, men jag blev kvar en liten stund till. En av de andra sjukgymnasterna hjälpte mig med en stretch och blev fascinerad av mitt ben som inte funkar. Efter att hon klämt och känt på foten bad hon mig gå över golvet i gymsalen och då först såg hon att jag släpar benet. Lite skönt att det nu är två sjukgymnaster som ser det och inte bara jag som känner det. Ska bli intressant på tisdag att höra vad läkaren säger.
Teoripasset om stress var tankeväckande. Det mest intressanta var, för en ordnörd som jag, den definition som är på stress. När vi i vardagstal pratar om stress så använder vi det ordet för att ha bråttom eller ont om tid (vilket kan leda till en stressreaktion) inte den fysiska reaktion som vi är programmerade att ha för att överleva. Jag kommer nog att fundera över hur jag använder ordet framöver. Insåg också på diskussionerna som var att jag nog är lyckligt lottad som just nu har en tillvaro som inte innehåller så många moment som skulle kunna orsaka stress.
Intressant var också diskussionen om vilka resurser man har i sitt liv. Tänkte med tacksamhet på de där två dagarna för lite drygt ett år sedan när så många av mina vänner hjälpte mig med flytten, några tog till och med ledigt för att hjälpa till. Då har man gott om resurser :-) <3
Efter kvällsmaten bjöds vi på den sedvanliga flamencouppvisningen. Den här gången hade det varit ett generationsskifte och det var bara två av de äldre tjejerna med, sedan var det flera nya, yngre förmågor. De yngre var alldeles bedårande i sitt dansande. De äldre är ju avundsvärt skickliga, förundras över hur de minns alla turer.
Ikväll blir det tidigt i säng, känner mig lite sliten efter veckan som gått. Två dagar aktiv vila kommer att sitta fint!
Idag var utestereon tillbaka och äntligen fick vi Passet, gympapasset där det skakas rumpa o tuttar, flygs som en fågel och där glädjen sprutar. Det är det passet man har så roligt att man inte riktigtar hinner känna efter om man blir trött. När det sedan tar slut så är man sjöblöt av svett och vill helst bara gå och lägga sig, och munnen går från öra till öra.
Sedan var det dags för ryggrörlighet, ett teoripass om stress, qigong och gymet. Gymet var schemalagt till 1.15, men jag blev kvar en liten stund till. En av de andra sjukgymnasterna hjälpte mig med en stretch och blev fascinerad av mitt ben som inte funkar. Efter att hon klämt och känt på foten bad hon mig gå över golvet i gymsalen och då först såg hon att jag släpar benet. Lite skönt att det nu är två sjukgymnaster som ser det och inte bara jag som känner det. Ska bli intressant på tisdag att höra vad läkaren säger.
Teoripasset om stress var tankeväckande. Det mest intressanta var, för en ordnörd som jag, den definition som är på stress. När vi i vardagstal pratar om stress så använder vi det ordet för att ha bråttom eller ont om tid (vilket kan leda till en stressreaktion) inte den fysiska reaktion som vi är programmerade att ha för att överleva. Jag kommer nog att fundera över hur jag använder ordet framöver. Insåg också på diskussionerna som var att jag nog är lyckligt lottad som just nu har en tillvaro som inte innehåller så många moment som skulle kunna orsaka stress.
Intressant var också diskussionen om vilka resurser man har i sitt liv. Tänkte med tacksamhet på de där två dagarna för lite drygt ett år sedan när så många av mina vänner hjälpte mig med flytten, några tog till och med ledigt för att hjälpa till. Då har man gott om resurser :-) <3
Efter kvällsmaten bjöds vi på den sedvanliga flamencouppvisningen. Den här gången hade det varit ett generationsskifte och det var bara två av de äldre tjejerna med, sedan var det flera nya, yngre förmågor. De yngre var alldeles bedårande i sitt dansande. De äldre är ju avundsvärt skickliga, förundras över hur de minns alla turer.
Ikväll blir det tidigt i säng, känner mig lite sliten efter veckan som gått. Två dagar aktiv vila kommer att sitta fint!
 |
| Flamenco |
 |
| Dagens blomma |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)