Efter min satsning i januari med att träna varje dag så trappade jag ner 1 februari. Se'n började snuvorna, den ena efter den andra följt av den tredje och så vidare.
Lyckades hålla mig upprätt och genomföra Kristinaloppet den 11 februari. 30 km i en flack bana, första 1,7 milen gick bra och i planerat tempo. Fram till 22 km fanns det fortfarande hopp att jag skulle klara det på min önsketid - 3 timmar, 30 min. Men där tog jag slut, helt slut. Benen blev stumma, telefonstolpar är mer flexibla än jag kände att jag var. Men jag slutförde, på 4.36 lite drygt.
Träningen resten av februari lämnar en hel del övrigt att önska och kan väl närmast beskrivas som sporadisk.
När jag nu insett att jag faktiskt har gjort en halv tjejklassiker, då har det börjat snurra i huvudet - tänk om jag skulle klara att göra hela?
Så nya projektet börjar imorgon - simskola! Dags att lära sig crawla ordentligt. Om jag lyckas med det så får jag nog ta och fundera allvarligt på att realisera tanken om att göra en tjejklassiker.
Att lära mig simma är också ett sätt att vända på att jag förra veckan hos reumatologen fick besked att jag har fått diskbråck, två i länd-/korsryggen och ett i bröstryggen. Troligen beror det på denegeneration av kotorna till följd av att jag haft inflammationer där. Föga förvånande, men ändå ett jobbigt besked att ta till sig. Kotorna har också viss påväxt som antagligen bidrar till diskbråcken. Nu håller jag på och jagar sjukgymnast för att få lite inspiration att träna smart. Att springa med diskbråck har jag ju uppenbarligen gjort, men det kanske inte är det bästa. De som sitter i länd-/korsryggen klämmer också på varsin nerv. Där kom förklaringen till min ischiaskänsla i höger ben också.
Simningen borde ju kunna ge mig den kondisträning jag behöver, så plums i och prova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar