17! Efter två månader utan kortison och med bara Relifex blir jag stelare och stelare för var dag. Hoppas på att få ett besked så jag kan få börja med Humira igen, det här går inte. Har varit och lämnat prover så nu är det bara att avvakta lite och hoppas att väntan blir kort.
Gårdagens simpass var ömson vatten (plats för skratt :) ...) och en hel del vin. Det där låter konstigt, men så kändes det i alla fall. Det var skitjobbigt med andningen och jag ville inte gå för fullt. Men det kändes bra och jag var inte trött efteråt.
Det nedre diskbråcket gjorde sig rejält påmint i helgen som gick. Att lasta och lossa drygt 600 kg sten och lika mycket stenmjöl var väl inte precis det jag skulle göra. Topppa det med att gräva ut den ena av rabatterna var kanske inte heller det optimala, men bra styrketräning var det. Krypa runt och mura upp var också jobbigt - och där föll jag på riktlinjen att det onda ska gå över inom 48 timmar - det gjorde det inte, jag lider fortfarande av sviterna. Men rabatten blev fin, väldigt fin - nu längtar jag efter att få den andra klar också så att jag kan få fylla dem med jord och växter.
Fingrarna är stela, underarmarna har jag svullna och ömma senor i, höfterna låser sig, jag haltar när jag går, det går inte att ligga på vänster sida för axeln tjafsar, etc etc. Så jag vill verkligen ha Humiran! Ja, eller kortison - nästan vad som helst.
Tröttheten har smugit sig på också - alla tecken på att kroppen är sliten. Och tyvärr innebär det att jag börjat fuska med träningen - korkat, så korkat. Får ta och ta mig samman nån dag. Typ imorgon, annars kommer det att gå riktigt åt skogen på Tjejvättern, men det ska det inte göra - aldrig i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar