För 10 dagar se'n kom den krypande på mig, först hosta och sen snuva. Den bestämde sig för att stanna och jag ville inte bli sjuk till påsk och det fina, men kalla, vädret.
Annandag påsk gick det inte att förneka längre, jag är sjuk. Efter att gubben kommenterat att "din mage kurrar" så insåg jag att det inte var magen, det var min andning som rosslade. Att försöka hosta upp all gegga med en bröstkorg som inte expanderar som hos friska människor är inte det lättaste. Så det blev en tur till lättakuten. "Andnigsproblem" blev jag inskriven som och innebar att jag åkte rakt in till sköterska som mätte puls och syresättning. Syresättningen låg lite på gränsen så de satte mig i sköterskemottagningen för att ha koll på mig.
När det blev min tur konstaterade doktorn att det är virus och att jag hade gegga i lungorna som gjorde att det rosslade när jag andades, dock inte så mycket inslag av astma som jag kanske trodde. Sänkan var något förhöjd den med. Så det blev slemlösande på recept. Se'n tittade han på mig, på min journal och på mig igen ... "Du är väl inte så intresserad av mer kortison va?". Hela jag hade velat jubla och skrika JOOOO", för lederna mår ju inte så bra se'n jag slutade med dem. Men så kom jag på att jag ju har Pulmicort hemma och frågade om det. Doktorn tyckte det var ett bra alternativ även om det tar lite tid innan jag får effekt av den. På frågan om att jobba fick jag svaret "man ska inte ta ut sig".
Så i tisdags lallade jag iväg till jobbet - vilket skämt, kl 15 var jag helt slut och gav upp och har nu varit hemma i två dar. Träning - nada, niente, rien, nothing - ingenting. Vill bli av med det här, provade en kort promenad och 20 min rörlighet - men det var ingen hit precis. Nu blir det soffa tills jag är bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar