I väntan på transfer

Efter en vecka i wifi-löst land sitter vi nu på ett internetcafé i väntan på transfer till flygplatsen, en vecka av träning är slut. Veckan har varit helt underbar! Lagom mycket löpträning i kombination med att ha provat en massa nya roliga träningsformer. En o annan promenad i solen har det också blivit. I lördags kväll landade vi, åt middag och somnade.

Resan började med en uppförsbacke, men med hjälp av fantastiska föräldrar så ordnade det sig och vi landade i Portugal för att träna, träna och träna lite till. Medan jag höll på och packade i fredags börjed helt plötsligt hälsenan att ge sig till känna, så efter ett kort morgonstretchpass, frukost och välkomstmöte började jag med ett sjukgymnastbesök. Det visade sig att jag fuskat med den excentriska träningen, en förmodad inflammation uppe i vadmuskeln fick sig en omgång och genast kunde jag gå igen. Söndag eftermiddag ägnades åt cirkelstyrka och löpning. Dagen avslutades med ett musikquizz.

Måndagen visade sitt soligaste ansikte och inleddes med stavgång. Sedan fortsatte dagen med funktionell styrka, löpning för att avslutas med ett "Midnattsloppet Portugal". Dryga 3 km på stranden i mörkret bara vägledd av marshaller. I banan fanns hinder i form av "gladiatorer" och kindpussar med illrött läppstift (såg jag när jag skulle duscha efteråt).

Tisadg förmiddag fick det bli en liten utflykt till Spanien, en stavpromenad fram till gränsfloden, färja över och en tur i staden Ayamonte, den vita staden och lunch i solen. Färjan tillbaka och stavgång tillbaka till hotellet. Fick en ordentlig känning i höften så resten av dagen ägnades åt vila och återhämtning.

På onsdagen blev vädret ännu bättre, höften var något bättre så det blev ett danspass ute på stranden på förmiddagen och löpning på eftermiddagen. Blev filmad för att få fred back på tekniken. Däremellan en promenad och lunch ute på byn. Underbart väder och några snygga solbrännemönster blev det :) Kvällen ägnades åt en föreläsning om det naturliga steget, intressant och nyttigt. Fick lite att tänka på hur man kan springa smartare.

Så var det då dags för bergspasset! Valde en mil och stavgång, ett smart val för mina höfter visade det sig. Något så kupérat har jag nog aldrig tagit mig runt :) Otroligt vackert och väl värt mödan. På eftermiddagen försökte jag mig på Pilates, något mina handleder och axlar inte alls höll med om att det var någon riktigt bra idé, synd för jag tror att jag skulle ha stor nytta av den typen av träning. En av grunderna i Pilates är ju andningen och återigen rör sig inte min bröstkorg. Får ta och lägga lite träning på det när jag kommer hem. Kvällen ägnades åt en till föreläsning, den här gången inspirerande om hur man klarar ett 17-milan lopp i alperna.

Veckan börjar lida mot sitt slut med hällregn, så vad var mer passande än ett dopp i poolen. Simning, några korta teknikövningar följt av vattengymparörelser och så lite distansträning. Crossfit och ett löppass fick avsluta dagen. Mer än påhejad av en av PT:na gjorde jag nåt jag inte trodde jag var kapabel till, jag sprang i 4.40 fart! Får jag bara ordning på kondisen så är det alltså fullt möjligt att klara milen på en timme - nu får det bli lite fokus på den :) Sista kvällen avslutades på en restaurant med trerättersmiddag med vin och portvin, är man i Portugal så ska man väl dricka åtminstone ett glas portvin :)

Hemresedag, regnet fortsätter så jag softar med ett pass kettlebells, så svettig var det länge se'n jag var. Nu, ett par timmar senare, så känner jag att mina höfter och axlar nog skulle tycka om mig om jag gjorde om det någon gång ibland. Som pricken över i fick vi lunchsällskap av en av Sveriges bästa triathleter. Fascinerande att se den måltiden, mycket energi på liten portion. Spagetti med smör, kött med smör som förrätt och en portion av allt på efterrättsbordet till varmrätt - alla ungars dröm antagligen :)

Fick som avlutning feed back från filmningen. Så stolt över mig själv, jag har ett ekonomiskt steg och jag landar så att kraften skickar mig framåt. Ledaren som filmade oss var imponerad och tyckte jag gjort framsteg under veckan - det sög jag i mig och ska ha med mig länge till. Nu är det bara att vänta på transfern till flygplatsen kvar av veckan. Den skulle gärna ha fått vara lite längre även om det ska bli skönt att få sova i sin egen säng.

Nu är det dags :)

Imorgon lyfter jag för en veckas intensiv träning i Portugal :)

För en vecka se'n höll jag på att krevera för jag hade så ont, så ont. Men så igår vände det äntligen och effekten av de små ljusblå pillren verkar ha kommit.

Var iväg igår och gick på band och crosstrainer, svettades ymmigt och farten var väl inte den bästa, men det gick utan att jag ens funderade på att ge upp.

Idag var jag och köpte kompressionsstrumpor att träna i, hoppas att de har effekt så jag slipper bli så svullen hela tiden. Det funkar ju bra med stödstrumporna jag använder till vardags.

När jag var och handlade strumporna träffade jag en expedit som var något utöver det vanliga. Hon var huvudet längre än jag och säkert i samma eller en till viktklass och hon berättade att hon gjort en mara!!! Vi hade en trevlig pratstund och jag kände mig tankad av hennes anda och go. Dessutom känner hon en av ledarna till veckan, skulle vara en inspirationskälla till löpträning. Det ska bli spännande att få prova allt, schemat har hur mycket spännande aktiviteter som helst.

Har packat ner baddräkt och badmössa - vore kul att prova på mina gryende crawlkunskaper. Lunchbordsdiskussion igår handlade om att lära sig att simma. En kille som vill kunna göra en ironman hade försökt sig på att lära sig, han kom till slutsatsen att antingen klarar man tekniken eller andningen. Jag har ju inga stora problem med tekniken, men andningen lämnar en del övrigt att önska. Kanske han har rätt ... Får öva mer på att andas under vatten, ska se om det går att gro lite gälar :)

Nästan färdigpackat och nu slår resfebern till, kan inte sova. Men det är nog läge att gå och lägga sig ändå.

Fyra och en halv timme ...

... är den totala träningstiden jag fick ihop förra veckan. Det verkar som om snuveländena äntligen har börjat ge med sig fast jag inte känner mig hundra än när jag tränar. Pulsen går fortfarande upp lite för mycket när jag kondistränar och jag svettas ymmigt trots att inte kör fullt ut, kanske 60-70%.

Nåja, om en dryg vecka blir det heltidsträning i en vecka i värmen - nedräkningen kan börja :) Biljetterna och schemat kom idag, så många roliga pass det fanns.

Blev av med kortisonet vid senaste besköket hos reumatologen, fick öka tryptizolen till 20 mg per dag. Det var inte någon riktigt lyckad kombo, så ont som jag har haft senaste veckan vet jag inte när jag hade senast. Hade behövt träna för att få bukt med det ... men snuvorna har satt lite stopp för det.

Efter att ha åkt Kristinaloppet så insåg jag att jag hade klarat hälften av en tjejklassiker, sen har det snurrat i huvudet på om jag skulle försöka ge mig på att slutföra den. Mailade Södertörns Simsällskap och det fanns plats kvar i vuxensimmet. Så sedan två veckor tillbaka så simtränar jag med dem, ska lära mig att crawla.

Kunde nog inte föreställa mig hur kul det skulle vara, men det överträffade alla förändringar :) Två gånger i veckan, onsdag och söndag, packar jag ner handduk, baddräkt, badmössa och simglasögon o lallar ner till Vårbybadet.

Till min stora förvåning så har jag haft otroligt lätt för mig att lära mig, trots att jag får kämpa med koordineringen av armar, ben och att andas utan att få kallsupar. Två saker har jag fått till - armar och andning, armar och ben, ben och andning ... till igår kväll. Då satt det helt plötsligt, lycka!!! Vi skulle crawla ca 12 m och helt plötsligt hade jag glömt bort att jag skulle byta till bröstsim halvvägs utan jag hade lyckats crawla 20 m UTAN att få kallsupar och använt både armar o ben samtidigt. Tekniken är att inte försöka vara lika snabb som tävlingssimmarna utan att ta det lugnt och gliiiiiiiida fram genom vattnet. Vilken känsla när det satt!

Glömde bort allt onda jag haft den senaste veckan :)

Bakslag, eller konsten att vända på myntet

Efter min satsning i januari med att träna varje dag så trappade jag ner 1 februari. Se'n började snuvorna, den ena efter den andra följt av den tredje och så vidare.

Lyckades hålla mig upprätt och genomföra Kristinaloppet den 11 februari. 30 km i en flack bana, första 1,7 milen gick bra och i planerat tempo. Fram till 22 km fanns det fortfarande hopp att jag skulle klara det på min önsketid - 3 timmar, 30 min. Men där tog jag slut, helt slut. Benen blev stumma, telefonstolpar är mer flexibla än jag kände att jag var. Men jag slutförde, på 4.36 lite drygt.

Träningen resten av februari lämnar en hel del övrigt att önska och kan väl närmast beskrivas som sporadisk.

När jag nu insett att jag faktiskt har gjort en halv tjejklassiker, då har det börjat snurra i huvudet - tänk om jag skulle klara att göra hela?

Så nya projektet börjar imorgon - simskola! Dags att lära sig crawla ordentligt. Om jag lyckas med det så får jag nog ta och fundera allvarligt på att realisera tanken om att göra en tjejklassiker.

Att lära mig simma är också ett sätt att vända på att jag förra veckan hos reumatologen fick besked att jag har fått diskbråck, två i länd-/korsryggen och ett i bröstryggen. Troligen beror det på denegeneration av kotorna till följd av att jag haft inflammationer där. Föga förvånande, men ändå ett jobbigt besked att ta till sig. Kotorna har också viss påväxt som antagligen bidrar till diskbråcken. Nu håller jag på och jagar sjukgymnast för att få lite inspiration att träna smart. Att springa med diskbråck har jag ju uppenbarligen gjort, men det kanske inte är det bästa. De som sitter i länd-/korsryggen klämmer också på varsin nerv. Där kom förklaringen till min ischiaskänsla i höger ben också.

Simningen borde ju kunna ge mig den kondisträning jag behöver, så plums i och prova!