Livet på rehab

Boot Camp - Livet på rehab

Nu är den nya säsongen av Boot Camp ute. Årets upplaga har undertiteln Livet på rehab. Några kända, några nya bekantskaper dyker upp i den här säsongen.

Dags att summera första veckan.

Jag har ju gått dragandes med idel snuvor och ett skov ända sedan i oktober. Lyckades vara frisk helgen det var Masters-SM och veckan innan det. Men strukturerad träning … njaaa – det har varit ett högst eftersatt kapitel för min del. Ad hoc och efter dagsform. Tre veckor innan jag skulle hit och vid den andra snuvan efter påsk – så resignerade jag.

I början av mars så kände jag mig tillräckligt frisk för att skicka in ansökan om klimatvård och fick det beviljat. Så här sitter jag i Torrequebrada i Benalmadena, strax utanför Malaga.

Ett nytt ställe, nya ägare, känd personal.

Eftersom jag inte lyckats få ordning på benet så packade jag ner cykeln, bokade extra baggage och så sitter jag nu här på den Spanska solkusten med min MTB bredvid mig. Känns bra! Cyklingen får dock vänta några dagar för jag gjorde ett nybörjarmisstag när jag packade cykeln. Det ena lagret i styret har fått sig en knuff under transporten så det är allt annat än runt och det saknas kulor i det. En av tjejerna i receptionen kände till en firma en bit bort och det har beställt ett nytt lager åt mig och som, förhoppningsvis, kommer så att jag kan hämta det imorgon.

Inskrivningarna är klara och jag har fått mitt individuella schema. Gick igenom den träningsplan jag fått från min sjukgymnast hemma och jag ska hålla mig till den nu i början. Sedan ska vi utvärdera och justera i den. Jag känner mig lite less på att jag inte orkar och inte kan träna som jag är van vid. Hittills har det varit och kommer att fortsätta att vara en mental utmaning att jobba mot att komma upp till min normala nivå, inte utveckla den som jag har gjort de tre senaste gångerna jag varit iväg.

Den nya anläggningen ligger bra till med en sagolik utsikt över havet. Vissa delar är fortfarande under byggnation. Det enda som jag saknar från det gamla stället är trädgården, den var fantastisk. Å andra sidan så ligger det här på en bussturs avstånd från Malaga, så i lördags kväll var vi in dit. Det var La noche en blanco – den vita natten, ett kulturevenemang där alla museer var gratis och det var gratiskonserter utomhus, dansuppvisningar etc. Det blev ett besök på Picassomuseet och en middag på stan.

I söndags blev det en dag på stranden, en ledig dag. Det blåste en hel del förra veckan så det gick rätt stora vågor. Inte riktigt läge att simma i havet, knappt så man ville gå i och doppa sig. Så varken cykling eller simning än så länge. Poolen är lite för kort och njurformad så det är inte helt lätt att simma några längre sträckor i den. Förutom alla nära o kära så är det nog simningen jag kommer att sakna mest hemifrån de här veckorna.

Idag fick jag börja utöka mina pass hemifrån med lite styrka. Fick ett par kommentarer om att jag tränar med skivstång och att jag hade mycket vikt på när jag gjorde latsdrag. Trots min känsla av att jag tappat så mycket sen i oktober så kändes det lite bra att höra. Ett kvitto på att trots månaderna av låg träningsaktivitet så har det jag gjort tidigare lönat sig. Jag vågar inte riktigt tänka på i vilket skick jag hade varit om jag inte haft en bra grund innan jag blev dålig.

Första veckan avslutades med ett besök i stadsparken, Parque la Paloma. En underbar oas mitt bland alla turisthotellen. Imorgon börjar vecka två med ergonomi. Ett nytt ämne på våra scheman, men ack så viktigt!

Lika mycket som jag saknar min lilla täppa hemma så njuter jag av blomsterprakten här, här kommer några.

Mitt första inlägg som gästbloggare på Reumatikerförbundets Träningsblogg

http://reumatikerforbundetstraningsblogg.blogspot.dk/2016/05/gastbloggare-elisabet-att-vaga-nytt.html

Meka eller inte meka ...

Jahaja, idag lyckades jag äntligen få förrådet städat och få ut den svarta cykeln. Dags att meka den så den så att den funkar i terräng.

Däcken var hyfsat lätta att byta, men sen ... Hmmm ... jag insåg att jag har 1. glömt att beställa två drev till bakväxeln, 2. om jag plockar isär drevet bak så kommer jag inte att kunna sätta ihop det och 3. inte en susning om hur jag ens ska göra för att demontera kassetten.

Fast jag skulle kunna byta kedjan och flytta pedalerna ... :-) Nu får det bli inlämning till ett proffs i stället.

Dessutom insåg jag att är en riktig rookie på att meka när jag bytte däcken ... jag har inte köpt nya slangar ... :-/ Det är tur att kan lära sig av sina misstag. Ska köpa nya slangar när jag fixar dreven jag behöver.

Där, under kedjan, sitter de två små drev jag missat att köpa.

Välbehövligt byte av däck och en viss uppgradering också.

Inte alla delar hemma ... öhöhö - plats för skratt :-)

Imorgon och på tisdag tänkte jag cykla till jobbet, dags att börja med cykelpendling igen. Har justerat växeln på vita cykeln och pumpat den. Så nu är det bara att ställa klockan och ta sig iväg imorgon bitti.

Svåra beslut :-)

Idag hämtade jag den, lådan med reservdelar till mitt svarta underverk. Nya däck, nytt drev, ny kassett och ny kedja. Köpte en kedjeknäck också.

Nog för att jag gillar att meka, men lite avskräckt har jag blivit av att googla hur man gör. Att byta däck är en baggis, hänga på en ny kedja ska jag också klara. Men att byta drevet ... det verkar vara lite knixigt. Dessutom så behöver jag visst ett specialverktyg. Så nu går jag och funderar och funderar - precis som professor Baltazar.

Stora beslut - ska nog ta och sova på saken :-)

Fick dock goda besked på St Erik idag - ögat är signifikant bättre! Synfältet nästan återställt, ingen svullnad på synnerven och pupillen funkar nästan normalt. Nu fortsätter nedtrappningen av kortisonet fast i något långsammare takt. Återbesök om tre månader.

Vad har jag gett mig in på ...

Reumatikerförbundets träningsblogg hade ett inslag - "Bli testpilot för Cykelvasan 30". Och jag som aldrig har cyklat off-road fick för mig att ansöka. Hur i hela friden tänkte jag!?!?!?!?

I veckan kom beskedet, jag är antagen! OJ! Kul och spännande och lite läbbigt. Jag som bara cyklar på asfalterad väg och mest som pendling till och från jobbet. Nog för att jag har en ny fin cykel, men den är liksom inte gjord för skogsstigar och terräng. Min "gamla" cykel funkar nog mycket bättre för det ändamålet, men måste uppgraderas med nya däck och en allmän uppfräschning.

3 mil känns inte som en avskräckande sträcka, jag har ju trots allt 22 km till jobbet - så det klarar jag. Den stora utmaningen kommer att bli balansen och att våga trampa på även på ojämn mark.

Så nu ska det bli cykling - både på väg och i terräng. Ska ju trots allt starta i Vätternrundan också ...

Åter i vardagen, dags för utmaningen

Hemma igen och håller på och flyttar tvättberget från resväskorna via tvättmaskin och tumlare in i garderoben. Ni som har flyttat berg förstår ungefär hur det känns :-)

Nu börjar den stora utmaningen! Att få vardagen att gå ihop med träning, jobb och socialt liv. Träningen kommer ju att ha ett lite annat fokus ett bra tag framöver, tills jag får klart utrett varför vänster ben inte funkar. Om två-tre veckor har min journal kommit "hem" också och då får jag prata med reumatologen och se hur utredningen ska gå till. Till dess får jag simma, cykla och gymma med det program som jag fått av mina sjukgymnaster.

Enligt gällande rekommendationer så ska jag träna i snitt 7 timmar per vecka, en timme per dag, i snitt. Det ska fördelas jämnt mellan kondis, styrka och rörlighet. Det är här min utmaning kommer in. Hur får man det att fungera varje vecka, varje månad, året runt?

Nästa vecka ser jag att den kan se ut så här.

1. Att cykla som kondis => inget stort problem, pendla till jobbet => kondisdelen klar på två dagar. "Kostnaden" är ca 30-40 minuter högre än om jag tar bilen i vardera riktiningen, så nettot blir en dryg timmes träning till "priset" av 30-40 minuter. En bra utdeling :-) Så nästa vecka så blir det cykel måndag (tur o retur) och enkel väg torsdag (morgon).

2. Simning som kondis och rörlighet => rena nöjet! Inomhusterminen är ju slut så det blir utomhussimning nu. Börjar på tisdag i Rudan :-)

3. Återstår lite till rörlighet och gym ... ett pass på onsdag i gymet och ett eller två under helgen.

I mina mål som jag satte upp i Marbella har jag lagt in vad jag ska göra om jag inte lyckas med det här. Ambitionen i målen är minst tre tillfällen per vecka och jag har en grov skiss på hur en standardvecka ska se ut. Men det är ju det, tre tillfällen är för få, det är min lägsta nivå. Jag behöver hitta en rytm som ger mina sju timmar och den jämna fördelningen. Känns faktiskt lite mer utmanande än att ta sig igenom Lidingöloppet. Men det är väl ner med huvudet, bita ihop och börja. För börjar jag inte så kommer jag inte att komma upp i rätt nivå igen.

Så - dags att lyfta ut cykeln och ta sig ner till Hågelby och titta på kompis kör :-)

Boot Camp dag 29 - hasta la vista baby

På väg hemåt!

Raka vägen från Arlanda till studentuppvaktning :-)

Imorgon börjar jobbet igen.

Samlade ihop alla mina blombilder, det har visst blivit några ...