Livet på rehab

Boot Camp - Livet på rehab

Nu är den nya säsongen av Boot Camp ute. Årets upplaga har undertiteln Livet på rehab. Några kända, några nya bekantskaper dyker upp i den här säsongen.

Dags att summera första veckan.

Jag har ju gått dragandes med idel snuvor och ett skov ända sedan i oktober. Lyckades vara frisk helgen det var Masters-SM och veckan innan det. Men strukturerad träning … njaaa – det har varit ett högst eftersatt kapitel för min del. Ad hoc och efter dagsform. Tre veckor innan jag skulle hit och vid den andra snuvan efter påsk – så resignerade jag.

I början av mars så kände jag mig tillräckligt frisk för att skicka in ansökan om klimatvård och fick det beviljat. Så här sitter jag i Torrequebrada i Benalmadena, strax utanför Malaga.

Ett nytt ställe, nya ägare, känd personal.

Eftersom jag inte lyckats få ordning på benet så packade jag ner cykeln, bokade extra baggage och så sitter jag nu här på den Spanska solkusten med min MTB bredvid mig. Känns bra! Cyklingen får dock vänta några dagar för jag gjorde ett nybörjarmisstag när jag packade cykeln. Det ena lagret i styret har fått sig en knuff under transporten så det är allt annat än runt och det saknas kulor i det. En av tjejerna i receptionen kände till en firma en bit bort och det har beställt ett nytt lager åt mig och som, förhoppningsvis, kommer så att jag kan hämta det imorgon.

Inskrivningarna är klara och jag har fått mitt individuella schema. Gick igenom den träningsplan jag fått från min sjukgymnast hemma och jag ska hålla mig till den nu i början. Sedan ska vi utvärdera och justera i den. Jag känner mig lite less på att jag inte orkar och inte kan träna som jag är van vid. Hittills har det varit och kommer att fortsätta att vara en mental utmaning att jobba mot att komma upp till min normala nivå, inte utveckla den som jag har gjort de tre senaste gångerna jag varit iväg.

Den nya anläggningen ligger bra till med en sagolik utsikt över havet. Vissa delar är fortfarande under byggnation. Det enda som jag saknar från det gamla stället är trädgården, den var fantastisk. Å andra sidan så ligger det här på en bussturs avstånd från Malaga, så i lördags kväll var vi in dit. Det var La noche en blanco – den vita natten, ett kulturevenemang där alla museer var gratis och det var gratiskonserter utomhus, dansuppvisningar etc. Det blev ett besök på Picassomuseet och en middag på stan.

I söndags blev det en dag på stranden, en ledig dag. Det blåste en hel del förra veckan så det gick rätt stora vågor. Inte riktigt läge att simma i havet, knappt så man ville gå i och doppa sig. Så varken cykling eller simning än så länge. Poolen är lite för kort och njurformad så det är inte helt lätt att simma några längre sträckor i den. Förutom alla nära o kära så är det nog simningen jag kommer att sakna mest hemifrån de här veckorna.

Idag fick jag börja utöka mina pass hemifrån med lite styrka. Fick ett par kommentarer om att jag tränar med skivstång och att jag hade mycket vikt på när jag gjorde latsdrag. Trots min känsla av att jag tappat så mycket sen i oktober så kändes det lite bra att höra. Ett kvitto på att trots månaderna av låg träningsaktivitet så har det jag gjort tidigare lönat sig. Jag vågar inte riktigt tänka på i vilket skick jag hade varit om jag inte haft en bra grund innan jag blev dålig.

Första veckan avslutades med ett besök i stadsparken, Parque la Paloma. En underbar oas mitt bland alla turisthotellen. Imorgon börjar vecka två med ergonomi. Ett nytt ämne på våra scheman, men ack så viktigt!

Lika mycket som jag saknar min lilla täppa hemma så njuter jag av blomsterprakten här, här kommer några.